Mer om den nya enkronan
I DN Ekonomi skriver Cecilia Jakobsson mer om den nya enkronan och gör en del spännande iakttagelser. Jag kan bara inte låta bli att kommentera och tar mig därför friheten att citera hela rasket.
Andra länder kanske skulle välja att lyfta fram någon känd svensk eller någon historisk bedrift ett år när de var ordförandeland i EU, men Sverige satsar på att lyfta fram ett nederlag. Det har gått 200 år sedan den förödmjukande förlusten av Finland, och det ska svenskarna sent få glömma, om de inte har gått över till att betala enbart med kort förstås.
Alla enkronor som präglas under 2009 kommer att ha ett räfflat mönster på ena sidan. Det är ett motiv, skapat av konstnären Annie Winblad Jakubowski, som symboliserar vattnet som förbinder Sverige och Finland. [Se bild]
Vår EU-broder i öst tänker inte på motsvarande sätt lyfta fram Sverige eller ens havet utanför på sina euromynt, utan framhärdar med sångsvanarna som svävar fram över en av de tusen sjöarna. [På 1- och 2-euromynten, som har nationella motiv. Min anm.]
Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se ett blåvitt mönster i de svenska myntens historia på senare tid. År 2002 köptes det svenska Myntverket av sin finländska motsvarighet, Rahapaja. År 2005 blev finlandssvensken Stefan Ingves chef för Riksbanken.
Två år senare, 2007, förlorade det svenska Myntverket upphandlingen som avgjorde var kronorna och örena skulle präglas, och hela tillverkningen hamnade i Finland. Och i år och många år framåt ska vi alltså tvingas tänka på grannen varje gång vi köper mjölk och en kvällstidning. [Tvingas? Jag tror knappast att någon vanlig Svensson ens har noterat förändringen... Det vore annars uppfriskande!]
Det finns ett citat på årets enkrona också. Runt räfflorna löper ett citat: ”Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet.” Det är inte Johan Ludvig Runeberg, som det stod på pressmeddelandet när kronan visades upp första gången, i närvaro av Finlands president Tarja Halonen, utan den mindre bemärkte Anton Rosell, ur hans ”Studentbesöket i Finland 1857”. [Spökar Runeberg bara för att boken finns tillgänglig på Projekt Runeberg?]
Den som känner sig litet vilsen av dessa motstridiga uppgifter (och gammalstavningen!) kan ju alltid vända på kronan –vända på kronorna tvingas vi ju ändå göra i dessa tider – och lugnas av att kungen åtminstone är sig lik. [Det tycker jag inte, han ser ju helt annorlunda ut på de två-tre tidigare versionerna som cirkulerar därute... Låt honom åldras med värdighet!]

