Den allrakäraste fienden

… på sportsidorna i alla fall.

Dagens Aamulehti har lagt ner energi på en svenskspråkig artikel ”Till alla våra kära Svenska läsare”, antagligen pga en utväxling av glåpord under pågående OS i Vancouver (som jag inte har brytt mig om att följa). Min far är ishockeyspelare, så jag är välbekant med medias mytologiserande av idrotten och den kontrasterande verkligheten i rinken. Aamulehti summerar myten:

Liksom vi alla vet, är vi – Sverige och Finland – långvariga och kära fiender i ishockeyvärlden.
Och när fienden möts, känner alla manuskriptet. Först kämpar Finland mot Sverige, och har några gånger även lyckats slå grannen i grundserien, men när medaljer delas ut, har Finlad [sic - här har red. haft brått] oftast varit tvungen att smyga ut ur hallen besviken, efter att ha förlorat knappt men utan tvivel.

Men sedan möter myten verkligheten – det är högmodiga och segervissa Sverige som får lämna kvartsfinal med svansen mellan benen, medan lilla tappra Finland lyckas besegra ”det hårda Tjeckiska laget” (tja, något cred ska de väl också ha för att ha lämnat målet vidöppet). Och Aamulehti kan inte låta bli att tillägga en finsk sammanfattning:

Vancouverin kisoissa Suomen jääkiekkomaajoukkue eteni välieriin. Voitonvarmat ruotsalaiset taas putosivat hävittyään Slovakialle, mikä oli niille ihan oikein. [I spelen i Vancouver avancerade Finlands ishockeylandslag till semifinal. De segervissa svenskarna i sin tur åkte ur, efter att ha förlorat mot Slovakien, vilket var helt rätt åt dem.]

Vänta ett tag – känner vi inte igen den här myten också? Visst vill de flesta heja på en underdog som kämpar mot alla odds – det är mer spännande så.

[Red 18:57 - Se förslag på tröstmedaljer till Sverige av Iltalehtis läsare.]

Siitä onkin viikko kun saavuin tänne – aika rientää. Minulla oli kunnia esitelmöidä väitöskirjastani Hanasaaren konferenssikeskuksen tilaisuudessa nimeltä Winter Afternoon. Tämä kansainvälinen seminaari on suunnattu lähinnä diplomaateille ja kansainvälisten järjestöjen johtajille pääkaupunkiseudulla. Ilokseni yleisö vaikutti kiinnostuneelta ja monet esittivät mielenkiintoisia kysymyksiä siitä huolimatta että kilpailin niinkin jännittävän aiheen kuin Talvisodan kanssa. Kaiken kaikkiaan miellyttävä ja rohkaiseva kokemus.

Huomenna osallistun jälleen mielenkiintoiseen seminaariin, tällä kertaa tosin yleisön joukossa. Kansainvälistä äidinkielen päivää muistetaan Tieteiden Talolla luennoilla eri näkökulmista. Tapahtuman järjestää Kielikoulutuspolitiikan verkosto, Soveltavan
kielentutkimuksen keskus ja Kotimaisten kielten tutkimuskeskus. Tarkka päiväjärjestys löytyy täältä. Monikielisenä olen tietysti innoissani aiheesta. Kunpa Kansainvälinen äidinkielen päivä saisi enemmän huomiota tulevaisuudessa.

En t-shirt som säljs på nätet i Finland skulle kunna inspirera en hel artikel om hur manligt kodad den finska nationella identiteten är. Texten lyder fritt översatt: ”Tröjan gör inte mannen bög, om inte mannen själv [... gör det]”. Meningen anspelar på ett finskt talesätt, ”ei nimi miestä pahenna, jos ei mies nimeä” – namnet skämmer inte mannen, om inte mannen skämmer ut sitt namn. Homosexualitet ses traditionellt – fortfarande – som något skamligt i en kultur som lägger en stor börda på mannen – han skall på samma gång leva upp till rollen som finne och man på ett sätt som inte förväntas av finska kvinnor i samma utsträckning. Den visuella koden för homosexualitet är inte rosa eller regnbågens färger, utan Sveriges flagga – för det är uppenbarligen inte texten ”SUOMI” som är avsedd att väcka misstankar, sådana finns det annars gott om! Finland situeras som manlighetens gyllene medelväg mellan österlandets råa barbarer (överdriven manlighet) och västerlandets dekadenta civilisation (förlust av manlighet). Numera antas den finske mannen vara så trygg i sin manlighet att han kan kosta på sig ett litet skämt – men det sker fortfarande på grannens bekostnad. Om den visuella koden för homosexualitet hade varit de internationellt erkända färgerna rosa eller regnbågsflaggan, kunde man föreställa sig att tröjan hade fått ett visst genomslag bland ironiskt sinnade LGBT-kunder. Men valet av den svenska flaggan placerar tröjan i en unken nationell diskurs.