Den käraste fienden lever…
… på sportsidorna i alla fall.
Dagens Aamulehti har lagt ner energi på en svenskspråkig artikel ”Till alla våra kära Svenska läsare”, antagligen pga en utväxling av glåpord under pågående OS i Vancouver (som jag inte har brytt mig om att följa). Min far är ishockeyspelare, så jag är välbekant med medias mytologiserande av idrotten och den kontrasterande verkligheten i rinken. Aamulehti summerar myten:
Liksom vi alla vet, är vi – Sverige och Finland – långvariga och kära fiender i ishockeyvärlden.
Och när fienden möts, känner alla manuskriptet. Först kämpar Finland mot Sverige, och har några gånger även lyckats slå grannen i grundserien, men när medaljer delas ut, har Finlad [sic - här har red. haft brått] oftast varit tvungen att smyga ut ur hallen besviken, efter att ha förlorat knappt men utan tvivel.
Men sedan möter myten verkligheten – det är högmodiga och segervissa Sverige som får lämna kvartsfinal med svansen mellan benen, medan lilla tappra Finland lyckas besegra ”det hårda Tjeckiska laget” (tja, något cred ska de väl också ha för att ha lämnat målet vidöppet). Och Aamulehti kan inte låta bli att tillägga en finsk sammanfattning:
Vancouverin kisoissa Suomen jääkiekkomaajoukkue eteni välieriin. Voitonvarmat ruotsalaiset taas putosivat hävittyään Slovakialle, mikä oli niille ihan oikein. [I spelen i Vancouver avancerade Finlands ishockeylandslag till semifinal. De segervissa svenskarna i sin tur åkte ur, efter att ha förlorat mot Slovakien, vilket var helt rätt åt dem.]
Vänta ett tag – känner vi inte igen den här myten också? Visst vill de flesta heja på en underdog som kämpar mot alla odds – det är mer spännande så.
[Red 18:57 - Se förslag på tröstmedaljer till Sverige av Iltalehtis läsare.]
03/28/2010 at 9:36
Hej! Jag har en fråga som Du kanske kan svara på… eller jag hoppas det. (Jag googlade efter en blogg där folk verkar kunna både finska och svenska.)
Jag är halvfinne men pratar knappt finska själv, så jag “hör” inte om nåt låter helt fel i språket. Såhär är det: jag har en hund som har ett finskt namn, och jag tänkte göra en blogg med hans namn i URLen. Hans namn var dock upptaget som användarnamn, så jag tänkte ha ett annat finskt användarnamn, bara för skojs skull.
Så jag tänkte sätta ett “kulta-” framför namnet –, säg att han heter “Sakari”, så skulle adressen till bloggen alltså bli “kultasakari.blogg.com”. Jag tänker mig att adressen översatt blir något som “älsklingsSakari”. Han är dessutom en golden retriever, så jag tänker det som en liten ordlek också, kulta=guld=golden. Funkar det, eller låter det helt galet, helt fel, om en ”riktig” finsktalande ser det..?
Frågan i korthet, funkar det som bloggadress, eller låter det bara dumt för en finsktalande, och gör det tydligt att jag inte kan finska? :-D
JÄTTEtacksam för åsikter på detta… svara antingen här eller skicka ett mail till mig, irrbatting@hotmail.com :-)
MVH Marie
03/28/2010 at 13:41
Hej Marie! Det var en ovanlig och rolig fråga (mer sånt!). Det är vanligare att man sätter ”kulta” efter namnet när man kallar någon älskling: Sakarikulta eller Sakari-kulta. Men jag tycker själv att Kultasakari låter jättefint och det är inte heller fel, det låter bara mer som ”guld” än som ”älskling”. Golden retriever är kultainen noutaja på finska, så ett tredje alternativ är ”kultainen Sakari” – men det blir nog för långt och otympligt för en bloggtitel.
Kultasakari funkar alltså! I alla fall om du frågar mig – kan vara säkrast att kolla med andra finsktalande också…
Hälsningar
Ainur
03/28/2010 at 19:17
Tack så mycket för svaret! :-)
Aha, jag visste inte att man sätter kulta efter, men då kör jag nästan på det, tror jag, för det låter ju jättefint det med! Så tack igen, för en så bra förklaring, lärde mig en massa nytt! ;-D