Stereotyper
För de nyfikna vill jag redan nu ge några ytliga smakprov på de stereotypa föreställningar om Sverige som jag har hittat i materialet. Läsaren får själv avgöra om det går att härleda några aktuella föreställningar och nationella komplex ur dessa korta beskrivningar!
- Sverige som ”paradis”
Många finländare som besökte Sverige uppfattade landet som synnerligen harmoniskt och välmående, och svenskarna som ett ovanligt gästvänligt, varmt och hjärtligt folk.
- det ”lömska” Sverige
Andra hade svårt att förlåta att Sverige hade förblivit neutralt 1918. Ålandskrisen förvärrade bilden av ett Sverige som bara var ute efter profit på Finlands bekostnad.
- det ”röda” Sverige
Medan de finska socialdemokraterna hamnade på undantag efter 1918 (trots att väljarkåren länge förblev trofast) följde man de svenska socialdemokraternas segertåg med avund och oro, beroende på ens politiska övertygelse. Under 1930-talet blev Sverige en positiv förebild för den finländska vänstern.
- det ”judiska” Sverige
Det var inte bara finska språknationalister som var fientligt inställda till Sverige. Även finlandssvenska konservativa kunde attackera ”det gamla moderlandet”, till och med med antisemitiska argument. Svenskar och judar jämfördes med varandra även inom Finlands gränser. Den liberala vänstern jämförde äktfinnarnas attacker på det svenska språket med nazisternas judeförföljelser. Högern såg däremot inget fel på att tyskarna ”försvarade sin nationalitet” mot judarnas påstådda dominans.
Några viktiga samband mellan stereotyperna:
- Föreställningen om en nationell mission
Både konservativ och liberal nationalism enas kring tanken om en nationell kallelse. Finland hade ärvt denna föreställning från Sverige. Både Finland och Sverige framställdes som ”västerlandets bålverk” mot österlandets horder och söderns diktaturer. Gustav II Adolf var därför en hjälte även för finskspråkiga nationalister. Vänstern och liberalerna försökte överta ”den nationella kallelsen” genom att lansera en modern, socialistisk skandinavism. Finland borde samarbeta med Sverige för att försvara den nordiska demokratin.
I mindre skala ansåg många finlandssvenska kulturpersonligheter att Sveriges gamla civiliserande mission hade övertagits av finlandssvenskarna, medan Sverige alltmer försjönk i materialism och ”fackföreningsdiktatur”. Inom Finlands gränser ville de erövra Sverige åter.
- Import av rikssvenska självstereotyper
Mycket av kritiken mot Sverige återspeglade debattämnen i Sverige, till exempel frågan om nedrustningspolitiken i mitten av 1920-talet, som fick konservativa svenskar att beklaga förlusten av ”fornstora dagars” militära gloria.
- Finländska nationella stereotyper
Föreställningen om svenskt och finskt som ett motsatspar kan tyckas absurd för en utomstående som knappt kan se skillnad på befolkningen och länderna. Sverige konstruerades dock som en extrem motsats i syfte att bekräfta Finlands egen ”unika” identitet. Därför tycks det som om hur svenskarna än vänder sig, pekar baken alltid mot Finland…
